True love is cruel love, not much to be proud of.

Hur kan man ljuga för någon som bytyder allt för en? Man gör inte så. Jag vill bara att det här skall vara över. På ett vis vill jag bara börja om. Börja med att gå upp på mornarna och duscha. Så känns det. Jag vill gömma mig hos mormor och morfar och börja om helt. Börja med mig själv och med att ta hand om mig. Samtidigt har jag träffat den person jag vill spendera mitt liv med. Och jag vet att om vi skall fortsätta så kommer det vara svårt. Jag vill kämpa för det för jag har aldrig någonsin träffat någon so honom. Men jag vet inte om jag orkar kämpa just nu. Det är så mycket som händer pmkting mig och jag känner att allting fallerar, jag har ingen kontroll över det runt omkring mig och över mina känslor. Och jag är svag nu. Han är min starkaste punkt. Han har stöttat mig så mycket Han ör min bästa vän och så mycket mer. Förlorar jag honom så förlorar jag en del av mig sjölb, men ja har redan förlorat mig sjlv så många gånger. Jag har låtit ig själv förloras genom att ge bort allt, anpassa mig efter andra och försöka vara alla till lags. Jag vet inte hur jag skall behålla mig själv. Men där är skillnaden i vår relation. Det känns som att jag börjat bygga upp mig själv igen, med honom som stöttepelare, men inte med honom som mål. Det känns som att jag för en gångs skull börjat bygga upp mig kring MIG, även om han varit till stor hjälp hela tiden. Det har inte krettsat kring honom. Samtidigt är han den enda trygga punkten i min tillvaro nu. Han är min kärlek och min mentor och allt jag kanse inte borde låta honom vara. Jag borde hitta någon annan som kan vara det stödet. En vän. Samtidigt är vi två i en relation och om jag skall transformeras, ändras, bli bättre i mig själv så är det en slags resa, och i den vill jag ha honom med. Jag vill kunna berätta allt för honom.
 
Enda sedan jag var liten har jag haft en mantra när jag varit förälskad i någon. "Jag önskar att han kunde se mig, se allting omkring mig, höra mig, höra allting omkring mig, förstå mig och älska mig."
 
Jag har aldrig hittat någon som förstått mig tidigare. Eller kanke ingen som brytt sig tillräckligt för att göra den ansträngningen. Jag vet inte.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0