ensyster.blogg.se

Vi pratade igenom allt igår, att om saker kommer upp så får vi ta det då. Det ger mig ångest att det kanske dyker upp fler lögner, men jag har försökt tänka, men kommer inte på fler. Det är därför det alltid är bättre att tala sanning än att ljuga, man vet alltid vad man har sagt. Men jag har sagt allt jag kommit på så jag måste släppa det nu. Försöka att inte ha ångest över det och fokusera på det som är nu istället. Alltid tala 100% sanning. Jag orkar inte med den ångesten jag får när jag ljuger så jag kan inte fortsätta med det.

 

Att han stannar med mig och orkar. Jag är så otroligt imponerad över honom. Jag har aldrig träffat någon som trott på mig så mycket och som visat mig kärlek så som han gör. Han behöver inte säga någonting för att visa det, bara genom att finnas där för mig ger han mig så mycket. Det är så galet, jag har väntat på att träffa den här människan så länge och trott att han inte fanns. Och nu när jag träffat honom så är han precis så fantastisk som jag önskat att en människa kunde vara. Jag förstår inte hur han gör det, men han är alltid så underbar och jag vet inte hur jag skall visa det för honom. Jag kan bara titta på honom och bli alldeles varm. Jag trode inte det kunde hända, inte såhär. Jag har varit kär förut och älskat förut, men det här är någonting annat. Jag kan inte riktigt beskriva det. Det här är människan jag vill leva med och det gör det värt allt kämpande, alla nedgångar. Även om jag vet att dessa nedgångar beror på mig, det får mig att orka ta mig igenom det och kämpa, för han är värd det, jag är värd det, och jag vill bara vara med honom.

 

Jag var hos min terapeut idag, eller fd terapeut numer tyvärr. Hon berättade att hon inte kunde ha mig eftersom att hennes handledare sagt att hon bara kunde ha en övningselev. Hon går sista året på en terapeututbildning, och måste följa sin handledares order. Jättetråkigt, jag gillade verkligen henne. Men hon sa också att om jag ville så kunde jag vara hennes elev (elev är fel ord, vad säger man... öveningsobjekt??) efter jul. Så jag har tackat ja till det, men det känns som det är så långt kvar tills dess. Men jag får klara mig med Al-Anon så länge, kanske gå två gånger i veckan om jag verkligen behöver.

 

Hon gav mig en hemläxa som egentligen skulle vara inför nästa terapisession. Nu blir ju inte den av, men jag tänkte ändå göra läxan. Läxan gick ut på att komma på någonting jag verkligen vill hålla på med. Alltså någonting som är för mig, typ en fritidsaktivitet. Eller...det behöver inte vara en aktivitet som så, men någonting jag vill göra för mig själv. Jag har ju dansen en gång i veckan, men någonting mer. Det finns så mycket saker jag vill göra!!! Jag skulle vilja gå på socialdansen på onsdagar också till att börja med, sedan skulle jag vilja gå ut och promenara ibland. Jag vill verkligen gå ut och plocka svamp, men det kanse är för sent för i år... Så skulle jag vilja köpa gymkort och gå och gymma med min pojkvän, men det ver jag inte om jag har råd med, och "aktiviteten" i fråga behöver ju inte vara kostsam. Jag skulle vilja läsa oftare, alltså sådant som inte är kusrlitteratur, jag skulle vilja gå på kroki och rita mer. Jag skulle vilja göra musik, fast då vill jag göra det med människor i ett band, jag har aldrig varit så bra på att göra sådant själv, jag behöver fler som är drivande. Men jag saknar att sjunga. Jag kanske skulle gå med i någon kör... fast jag vet inte, jag vill ju helst sjunga själv. Och så vill jag lära mig spela gitarr. Jag har kommit igång med det två gånger i mitt liv, båda gångerna varade typ 1,5 vecka sedan kom jag av mig, men jag har en egen gitarr och min pojkvän har två, så det är egentligen ingenting som hindrar mig.