självmordshot och socialen
Jag har inte skrivit någonting om min familj på senast insåg jag. Trots att otroligt mycket har hänt. Min far hotade med att ta livet av sig härom veckan, dramatiskt och fint och min mor hanterade det väl genom att berätta för mina två yngre systrar som bor hemma och uppmana dem att skriva till pappa. Så åter igen lades ansvaret över på barnen. Vi ska vara föräldrar åt våra föräldrar, jahap. Detta gjorde mig såklart ursinnig så jag pratade med båda mina systrar och försäkrade dem om att de inte hade något ansvar i det hela. De var såklart ledsna. Sa även till mamma på skarpen. Igen.
För en tid sedan hörde jag av mig till socialstyrelsen där min mamma bor för att berätta hur jag upplever att de är hemma och se ifall det finns någon hjälp familjen kan få. Speciellt mina systrar då de genom att vara ekonomiskt beroende av min mor är fast hemma och inte har mycket att säga till om. (tekniskt sätt är ju den älsta av de två 18 år, så hon kan ju flytta om hon vill, men det är svårt då hon fortfarande går gymnasiet och inte har en inkomst. Den yngsta är dock minderårig)
Min mor hörde av sig för en vecka sedan och var mycket upprörd då det kommit in en anonym anmälan mot familjen. Jag var ute och åt lunch då så jag kunde inte riktigt prata, men erkände att det var jag. Vi bestämde oss för att höras när jag kommit hem. När jag sedan ringde så kunde hon inte prata för hon var ju tvungen att städa hela lägenheten för att jag hade "angett" henne. Jag uppfattade det som att det var dagen därpå hon blivit kallad till socialen och att de sedan skulle göra ett hembesök, men det var inte förrän en vecka senare som mötet och hembesöket var. Ändå var hennes första reaktion: STÄDA!!!! Ja, man kan ju säga att jag hjälpt henne på traven där... Under den veckan jag bodde på hennes soffa spenderade jag två DYGN med att städa hennes kök och badrum, och då städade jag ändå inte innuti skåp utan bara utanpå. Kanske förstår ni då hur jävla vidrigt det var...
Anyhow... mötet skulle ha varit idag men blev insällt för socialsekreteraren blev sjuk. Så nu har hon fått ännu en vecka på sig att städa.
Det bästa är mina systrars inställning till det hela. Den älsta håller med mig, men orkar inte följa med på mötet och vill hålla sig utanför det hela, vilket jag iofs kan fösrtå, men samtidigt tycker jag att detta är väldigt viktigt. Den yngsta vill inte säga någonting för att "göra mamma ledsen" så vi får se om hon bara ler och säger att allt är finfint.
Så allt är lite kaos nu. Hade en hettsk sms-konversation med min mor igår där hon anklagade mig för att vara roten i hennes olycka och anledningen för hennes skiljsmässa från "hennes livs kärlek och själsfrände" (aka min far). Idag ringde hon sedan och var JÄÄÄÄTTE trevlig och ville småprata och höra hur det var med mig. Sa INGENTING om gårdagen, som om ingenting hänt. Detta är min familj i ett nötskal.
Nu skall jag städa badrummet. Jag gör allt för att slippa skriva på min hemtenta... >___<
Kommentarer
Trackback