ensyster.blogg.se

En av de första saker som slog mig å mitt första al-anon-möte var hur de pratade om att be om ursäkt till de man skadat om inte den ursäkten skulle skada ännu mer. Jag har precis berättat någonting för min sambo som jag undanhållit för honom. Jag vill inte skriva så mycket mer om det nu. Men jag behövde säga det. Jag har velat säga det länge och försökt samla mod, men det har svikit mig varje gång. Genom Al-Anon insåg jag varför jag agerat som jag gjort i många lägen. Jag vill inte skylla allting på en kass uppväxt, jag har såklart ett eget val. Man jag har inte haft kontroll. Jag har försökt och lyckats kontrollera så mycket i mitt liv, men aldrig mig själv, mina känslor och mina rädslor. Fast att det är mig själv jag borde lärt mig att hantera och kontrollera. Jag har gjort så mycket dumma saker mot andra, men främst mot mig själv. Jag har känt mig så ensam och försökt hitta trygghet. men hur jag än gjort så har jag alltid kännt mig ensam. Det här är min första relation då jag verkligen kunnat öppna mig och visa alla mina fel och faktiskt blivit förstådd. Just nu svävar jag i limbo. På ett sätt så vore det kanske bäst att bara avsluta det. Jag vill inte vara den här personen, spevciellt inte motv någon som jag älskar och vill spendera ,itt liv med. jag vill kunna vara hel för honom och jag vill inte ha några hemligheter mellan oss. Allt har varit så bra, jag har aldrig känt mig så nära någon. Jag har utstakat vår framtid tillsammans. Hur vi båda skall börja plugga nu och hur vi kanske när vi är färdiga skulle skaffa barn. Jag har inte velat ha barn med någon förut. Inte på det här sättet. Men nu snackar jag bara skit för det är inte dt här som betyder någonting. DEt som betyder någonting är att jag vill ha en framtid med den här mäbniskan och jag kan inte ha det för att jag sabbade det innan det ens hann börja. Efter att ha legat i soffan i natt lade han sig till slut i sängen bredvid mig. Han klappade mig på kinden. jag vill så gärna se det som ett tecken, men jag vet inte. Jag vet inte om vi kan förtsätta, jag har förstört så mycket. Jag önskar att jag för en gångs skull hade kunnat göra någonting rätt. Men jag kan inte göra någonting ogjort.

 

Om det här inte går åker jag hem till mina morföräldrar. Min mormor är 93 och min morfar 86, men det är hos dem jag har gömt mig så fort någonting gått fel i mitt liv. Det är or'äkneliga gånger jag bott hos mormor. Kanske gömmer jag mig där och söker utbildningar i en annan stad istället och flyttar till våren. Jag har ingenting som håller mig kvar här längre egentligen. En utbildning jag inte vill gå, kanske ingen pojkvän, ingen bostad och ett jobb där jag inte får några tider. 

 

Han har åkt in till stan nu, vet inte när han kommer tillbaka. Han sa förmodligen någon gång till kvällen. Jag skall bada för jag är genomsvettig från i natt. Jag spänner mig och fryser trots kläder, morgonrock och täcke ligger jag och hackar tänder och spänner mig pch fryser och svettas. 

 

Jag skall bada sedan skall jag städa. Kroppsarbete är bra. Jag skall skrubba hela köket. Kanske baka en paj till ikväll. Jag borde plugga me jag kan inte tänka just nu.

 

Jag önskar jag kunde ringa någon och prata, men jag har ingen sådan relation till mina vänner. Jag skulle verkligen behöva någon nu.