Jag är stark.

Alla sover utom jag. Snart skall jag upp igen. Tidigt. 
 
Jag har suttit på balkongen, sagt godnatt till stjärnorna. 6e våningen, jag har hela världen under mina fötter och det får mig att känna mig stark.
 
Jag är stark, jag har gått igenom så mycket svårare saker i mitt liv. Jag klarar mig  utan honom, även om det kommer göra ont till en början. Jag har alltid klarat mig själv. This too shall pass.
 
Den största gåvan jag någonsin fått är att lära mig älska mig själv. Det går upp och ner såklart. Men jag har ändå en inneboende trygghet och respekt för mig själv, även om jag inte alltid levt efter den. Jag vet vad jag går för, jag vet vad jag klarar av. Och jag har klarat av så mycket. Jag klarar det här med.
 
Nu skall jag försöka sova.
En dag i taget. Imorgon är en ny dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0