ensyster.blogg.se

Som jag skrev i föregående inlägg så har jag alltid sett mig själv som en stabil hel person. Visst, när saker är jobbiga så kommer ALLT tillbaka, alla minnen, alla olösta konflikter. Det är uppslitande och jag kan bara gråta och gråta... Men i det hela taget är jag en fullt funktionell människa. Tyckte jag. Jag var så trött på att allt kom upp igen gång efter gång och jag ville ha en "snabb lösning". Nu är jag vuxen och bor inte med mina föräldrar så nu skulle jag slå mig fri tänkte jag. Jag skulle hitta en snabb lösning att "bota" mina föräldrar. Jag skulle gå till ett Al-Anon möte, sedan skulle jag berätta det för min mamma och tvinga iväg henne på AA. Sedan skulle AA göra jobbet och jag kunde fortsätta leva mitt liv. Det var min plan. Jag skulle hjälpa mina föräldrar genom att göra som jag alltid gjort. Sätta press på dem. Så jag gick på mitt första Al-Anon-möte. Detta var i tisdags förra veckan.

 

Jag kan säga att jag bölade hela kvällen på väg hem med min pojkvän. Vad jag trode skulle ge mig svar på hur jag skulle hjälpa mina föräldrar handlade istället om MIG. Att inse sin egen maktlöshet och släppa taget. Att ta hand om sig själv och bli hel. Al-Anon-möten börjar med att man läser några traditionella texter om rörelsen, ibland jobbar man med stegen och ibland har man ett visst tema för dagen. Sedan är det dags för "delningar". Det är då man går cirkeln runt och alla får prata om någonting relaterat till dagens tema, eller vad man vill. Fast man behöver inte prata. Man kan lyssna också. Jag och min ena syster (den andra var inte med) var yngst på mötet. Medelåldern i den gruppen vi gått till var runt 60. Ändå var igenkänningsfaktorn så otroligt hög. Att lyssna på andras delningar gav mig en otrolig insikt i saker kring mig själv som jag inte tidigare tänkt på.

 

Jag blir här osäker på hur jag skall skriva. Al-Anon är anonymt och allt som sägs stannar där. Men det jag har att säga handlar om insikter JAG fick under mitt första möte, inte vad som egentligen sas där. Såklart fick jag dessa insikter genom att någon som "delade" hade varit med om eller upplevt någonting liknande. Men jag skall skriva det utifrån mig själv.

 

Jag insåg att jag inte riktigt visste vad jag ville med mitt liv. Ett exempel på det är hur jag hoppat nu från utbildning till utbildning. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med eller för vem jag gjort det. Men jag kan ALDRIG bestämma mig.

 

Jag insåg hur jag alltid ska ta hand om andra. Trots att jag alltid gjort det tror jag inte jag faktiskt tänkt på det. Det har bara varit så naturligt. Det jag inte insett tidigare är hur det beteendet också lett till att jag försummat mig själv.

 

Jag insåg att jag är bra på att manipulera. Ett "trick" som jag gör automatiskt. Om jag någonsin blir anklagad för någonting så kan jag alltid vända på det till min fördel. Försvara mig och förklara bort det hela, varför jag gjort på något visst sätt. Detta "trick" har jag använt med mig pojkvän massvis med gånger. Jag bad honom om ursäkt för det samma kväll. Det här är någontng jag gör ofta och jag måste verkligen försöka lära mig erkänna när jag har gjort fel istället.

 

Nu skall jag gå och lägga mig. Imorgon ska jag dansa!!! Godnatt!