ensyster.blogg.se

Jag har lugnat ner mig nu. Allting känns som vanligt vilket är så konstigt. Jag har smsat lite med honom under dagen. Jag längtar ju efter honom, få höra om hans dag och hur han haft det på jobbet. Jag önskar att det här bara kunde vara förbi, att han kunde rycka på axlarna och att vi kunde gå vidare, men jag tror inte det kommer att vara så. Och min försvarsmekanism vill att jag avslutar det för att han skall slippa göra det. Var enda gång är det upp till honom, ja sårar honom och det är på hans bord att bestämma vad han vill göra med det. Jag orkar inte bli hängandes igen. Jag vill antingen veta att jag har honom eller inte. Jag önskar att det var en "småsak" som min kompis tycker, men jag kan inte se det så. För mig är det stort, för varje gång jag ljuger för den jag älskar slår jag en spik i min egen kista. Jag orkar inte leva med lögner och i osäkerhet. Jag vill känna mig trygg i mig själv och i vårt förhållande. Och det enda jag kan känna mig trygg i nu är min egen känsla för honom. För om jag inte kände så här starkt skulle jag inte vara här idag, jag skulle inte vara kvar och bearbeta alla de här tunga grejerna. Självklart gör jag det även för min egen skull, men någonstans är det han som driver på mig. Han är mitt stöd och min "hejjarklack", den som får mig att orka när det är tungt. Ingen har någonsin fyllt den rollen förut på det sättet.

 

När han kommer hem kommer jag krama honom och kyssa hans hals och inte vilja släppa, för kanske kommer det vara sista gången. När jag väl börjat berätta finns det ingen återvändo. En del av mig vill mildra fallet försöka prata mig ur det, men då skulle jag lika gärna kunna hålla käften och fortsätta ljuga. Det här handlar inte om att mildra mitt fall längre, tänker jag så kommer jag aldrig komma ur det här beteendet. Det handlar om att vara ärlig trots att det gör ont, för att det är rätt. Jag vill göra rätt för mig för jag vill inte såra folk i min omgivning längre. Jag vill komma till ro med mina misstag och förlåta mig själv och det här är enda sättet jag kan komma till ro. Och det kommer göra ont, men om det kan leda till att det slutar göra ont för oss båda så är det värt det.

 

Nu skall jag bada och tänka igenom allt, vända och vrida på allt igen, se att jag inte missat någonting. Det får vara slut nu,